I slutet av januari skrev jag mitt första inlägg om mina tankar inför maraton.(här kan ni läsa om det.) Nu har det ju gått en tid sedan det inlägget och jag har kommit en bit på vägen och kunnat träna utan några större missöden. Tyvärr har det ju uppstått andra problem…
I dagsläget ligger mina långpass på en 16-18 kilometer. Förra veckan blev mitt långpass 16,5 och tanken är att imorgon springa kring 18, gärna lite längre. Känslan under långpassen har varit bra, jag har känt mig hyfsat pigg genom det hela och orkat hålla tekniken till slut. Jag har inte tappat (så mycket) fart även om jag förstås blivit trött i benen mot slutet.
So far so good liksom. Jag har inte ännu lagt upp någon plan för träningen utan jag har hittills mest gått på känsla. Tanken har hela tiden varit att sakta, men säkert bygga upp längden på mina långpass. För tillfället springer jag tre gånger i veckan, totalt blir det kanske 35-40 kilometer. Så även om mina långpass är av bra längd, så känns det ändå kanske i det minsta laget för maraton. Men samtidigt är det ju långt kvar… Dessutom slutar zumban snart och då blir det att ersätta det med ett fjärde löppass och då blir ju veckototalen också högre.
Ibland är nog mitt huvud och mina tankar min största fiende. Jag kan fundera och fundera och undra (sa flundra) om jag borde göra si eller göra så. Jag vet liksom aldrig om det jag gör räcker? (fast kanske ingen annan vet det heller?) Så kanske ett färdigt schema skulle passa mig i alla fall. Så behöver jag inte tänka själv… Utan bara springa så som det står där och lita på att jag kommer i maratonform med hjälp av det programmet. För jag har ju aldrig sprungit maraton tidigare, inte ens varit i närheten av de längderna så vad vet jag vad som krävs…
Äh, som träningsblogga säger. Hur svårt kan det va?
hopihopi 
Nu vet inte jag, för jag har aldrig sprungit en maraton (ännu 😉), men jag tycker ändå att det låter som att du har ett bra tänk! Att öka lite långsamt, lite i taget och ta god tid på sig, det tror jag på. Är ditt mål att ”bara ta dig runt” (fast det finns inget BARA när det gäller maran!!!) så är ju distanslöpning a och o! Du fixar det!
GillaGilla
Åh tack för hejarop! Jag har inte ens vågat tänka på nå tidsmål ännu, utan siktar på att ”ta mig runt”. För varje långpass som jag gör (och som går bra) så växer självförtroendet för mig och det är ju också viktigt. Att veta att jag KAN fixa det även om det känns tungt och jobbigt
GillaGilla
Heja dig! Tycker du är så cool som ska springa maraton! Så kul att läsa om detta! 🙂
GillaGilla
Nämen vad glad jag blir, tack!
GillaGilla