Coastal walk

Ett bra sätt att se stränderna i Sydney är att göra en s.k. Coastal walk.  Vi valde att gå från Bondi till Coogee, men rutten fortsätter lite längre ännu. Tidigt på måndag morgon tog vi först tåget till Bondi junction och sedan bussen vidare till Bondi beach. Eftersom vi redan en gång tidigare under resan varit till Bondi beach hade vi inga problem med att hitta. Denna gång var det betydlig mindre folk på stranden än på lördag eftermiddag.dsc_03572017-02-11-16-53-51
dsc_0360

Vågorna var höga längs med stränderna och inte direkt så att det lockade till att simma. Det såg rent ut sagt farligt ut. Det visade sig senare att man inte heller fick simma eftersom undervattenströmmen var så stark. Överallt var det flaggor och förbudsskyltar uppsatta.dsc_0367dsc_0366
dsc_0369

Leden går hela tiden längs med havet och kustlinjen. Eftersom vågorna var så höga kom det ibland vatten på en och saltstänk från havet. Denna rutt är mycket upp och ner, mycket trappor. Här var det ändå lättare att gå än på Waiheke island, eftersom det i princip bara vara att följa med strömmen av folk. Dessutom är det en skyltad rutt där det mesta av promenaden är längs med en asfalterad väg. En strandpromenad helt enkelt.

dsc_0373dsc_0374dsc_0380dsc_0388dsc_0387

Halvvägs längs med rutten kommer det plötsligt en kyrkogård. Gravplatsen känns malplacerad, men verkar inte vara speciellt ny. Det fanns gravstenar från början av 1900-talet och flera av dem var inte omskötta. dsc_0389dsc_0392
Jag vet inte exakt hur lång rutten är. Det verkar finnas olika uppfattning om det. På vissa håll hade vi läst 6 kilometer, på andra 10. Som vanligt tog det mer tid att gå än vad vi hade räknat med. Vi stannade och fotade så många gånger och bara njöt att den fina utsikten (och solen). Vi gick rutten på vår näst sista dag i Australien och visste och det kommer att dröja länge innan vi får njuta av liknande värme igen. dsc_0399dsc_0403dsc_0409dsc_0408
Efter några timmar var vi till sist framme vid den sista stranden, Coogee. När vi kom fram var det lite av en besvikelse. Eller inte besvikelse, mer en känsla av jahapp, vad det allt liksom? Nu inser jag ju att man inte går promenaden för slutdestinationens skull, utan mer resan är viktigare än målet osv. 2017-02-13-12-41-4120170213_140525

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s