Styrketräning innan jobbet

Jag vet inte riktigt hur jag tänkte här. Varför jag tyckte att det var en bra idé att träna tung styrka innan jobbet. Medan jag skriver det här skakar kroppen fortfarande och jag har eftersvettning utan dess like. Nu ska jag då alltså jobba ännu. På café. Ståendes och gåendes. På skakiga ben.

Idag kunde jag inte träna efter jobbet som jag normalt sätt gör, eftersom jag slutar jobbet först nio på kvällen och är hemma vid tio. Eller kan och kan, det är väl klart att jag kan träna efter jobbet också. Jag bara väljer att inte träna klockan tio på kvällen.

Fast varför valde jag inte att springa idag och träna styrka imorgon i stället. Hmm… Jag och smart planering går inte alltid riktigt ihop. Imorgon har jag nämligen tänkt springa. Jag väntar med spänning hur det kommer att gå, ifall dagens styrkepass resulterar i monstruös träningsvärk. En liten lätt löprunda brukar i.o.f.s. hjälpa mot träningsvärk.

2016-11-30-10-49-40

 

12 härliga kilometer och en plan har utformats

Det blev ett långpass idag och det med besked. Det blev 12 härliga kilometer i strålande sol. Betydligt längre än vad jag hade vågat hoppas på. Det känns som evigheter senast jag sprang långpass, när det i själva verket bara var tre veckor. Då sprang jag också 12 kilometer, men det resulterade i nackspärr från helvetet och därför har jag haft paus så länge.

Nu är jag dock tillbaka igen och det gjorde gott för självförtroendet. Att veta att jag fortfarande kan och orkar springa långt. Nu vill jag fortsätta att bygga på längden och komma in i rutinen att springa långpass en gång i veckan ungefär. Jag kollade tillbaka i min statistik från garmin och konstaterade att långpassen lyst med sin frånvaro. Eller snarare att jag inte haft någon rutin i dem. Det har blivit ett pass här, en paus, ett pass där och lite paus igen.

2016-12-06-13-24-08

Det är dags att börja strukturera upp träningen igen, ifall jag vill nå mina mål år 2017. Jag har fortfarande det där maratonet jag vill springa. Dags att börja kavla upp ärmarna och börja jobba mot det. Det var en delorsak att det inte blev något maraton i år. Jag hade helt enkelt inte en långsiktig plan och långpassen blev lite som de blev.

I slutet av januari reser vi till Australien och Nya Zeeland (Yay!!!). Innan vi reser dit vill jag att mina långpass igen skall ligga runt 18-20 kilometer. Om jag idag sprang 12 och så ökar jag med 1-2 kilometer per vecka så borde det ju gå. Då har jag räknat med viloveckor med kortare långpass och eventuella andra orsaker som kan göra att det inte blir långpass den veckan. Som typ irriterande förkylningar och dylikt.

I Australien tänker jag att jag tränar som jag känner för. Jag antar att det kommer att vara *harkel* ganska varmt där, så jag räknar inte med att kunna springa långpass där. Jag och värme, ni vet… Inte en bra kombination. Efter resan sedan börjar jag så småningom lägga in intervaller och fartträning. Nu ska jag bara fokusera på mängd. Långt och långsamt, med låg puls. Inte bry mig om tempot, även om det är jättesvårt och jag blir frustrerad ibland.

Visst låter det som en bra plan?

Måndagstankar

Jag försöker att inte tänka så mycket på det jobbiga utan istället aktivera mig med något annat. Idag har jag jobbat och där kunde jag inte tänka på saken, för jag hann helt enkelt inte. Jag har kollat på telefonen många (många) gånger idag och bävat för att mamma ska ringa. För ringer hon, så tja, då vet jag vad det handlar om.

Nu på kvällen har jag försökt laga årets upplaga av julkorten. Det blev inte till något. Jag hade två ivriga hjälpredor som hemskt gärna ville vara med. Jag fick avbryta processen flera gånger och till sist gav jag upp. Jag får fortsätta en annan gång när de sover. De är nog så söta, men oj jösses vad de busar.

2016-12-05-19-55-41

Imorgon är jag ledig eftersom det är Finlands självständighetsdag. Då hoppas jag få till ett långpass, där jag kan bearbeta alla mina tankar och känslor. Jag brukar kunna tänka bättre efter en löprunda och jag känner att jag verkligen behöver en sådan nu. En runda som nollar hjärnan och som ger mig lite andrum från det jobbiga.

Snyft

Idag har varit en tung dag. Jag har fått tråkiga nyheter angående en familjemedlem och jag har gått omkring och tänkt på det mycket. Det är inte direkt oväntat, eftersom hon är gammal och har varit dålig länge, men… Tyvärr tror vi inte att hon har länge kvar mer och det var väldigt jobbigt idag på sjukhuset. Mycket tårar…

DSCF1346

Lite spring och lördagsmys

Det känns som om tisdagens benpass fortfarande sitter kvar i benen. Jag har haft så stela ben, speciellt baklåren är ömma. Vad var det för pass jag gjorde egentligen?! Idag blev det en springtur efter jobbet i hopp om att försöka mjuka upp benen lite.

Tanken var ett lugnt och skönt pass. Det var ganska kallt ute, och jag var trött en stressig dag på jobbet. Någonstans efter fyra kilometer piggnade benen till och jag kände att jag ville trycka på lite. Springa lite snabbare än vad jag brukar och inte bry mig om att springa inom min pulszon. Springa på känsla  helt enkelt i den fart jag kände för.

Det blev två lite snabbare kilometer och det lyfte verkligen mitt humör. Det kan vara så frustrerande att springa enligt pulsen, när jag vet att jag egentligen kan springa fortare, men inte ”får” det. Nu fick benen bestämma takten i ett par kilometer i alla fall. Imorgon eller när jag nu springa igen, återgår jag till lågpuls-tänket.

Totalt blev löprundan nästan sju kilometer idag. Längre än vad jag ursprungligen hade planerat att springa. Hemma väntade en god middag på mig. Sallad med kyckling och getost. Min favoritsallad. Mums!

2016-12-03-18-51-25

Jag har aldrig…

Under de drygt 16 år som jag varit i arbetslivet har jag aldrig (vad jag minns) försovit mig till jobbet. Inte i alla fall försovit mig så mycket att jag inte skulle ha hunnit till jobbet till utsatt tid. Förutom idag då…

Jag vaknar klockan 8:45. När skulle jag vara på jobb? 8:45. Insert femtioelva svordomar! Det värsta av allt var att jag skulle och öppna caféet idag. Inte så att där redan var någon och jag bara kommer lite försent. Utan jag skulle öppna caféet 9:30, vilket med väldigt snabbt matematik inte kommer att ske, eftersom jag fortfarande är hemma.

Bara att börja ringa runt då. Ringer till kollegorna och förklarar situationen och en av dem bor som tur nära jobbet så hon var snabbt på plats. Ringa till chefen och skämmas lite. Han var på bra humör och tog det lugnt och sa bara att sånt händer alla.🙂

Händer det alla? Har du försovit dig till jobbet?

Slutet gott, allting gott. Caféet öppnades i tid och jag var sist och slutligen bara 45 minuter försenad. Tack och lov att jag hade tillgång till bil och kunde snabbt gasa iväg.

2016-11-30-10-17-21

Onsdagstankar

Dagens bästa: Jag har äntligen varit till frisören och fått håret fixat. Det är nu mycket kortare och fräschare

2016-11-30-12-39-08

Dagens sämsta: Jag har varit till HVC och fått stelkrampsspruta. Jag har inte obehag för sådant, men ändå. Spruta. Usch!

Dagens känsla: Värsta bästa träningsvärken i benen från gårdagens pass

Dagens humör: Toppen. Imorgon är det december, vilket innebär julmånad och ljusare tider. Dessutom sken solen i morse

Dagens insikt: Det är bara två månader kvar tills vi ska till Australien

Dagens roligaste: Egentligen redan igår. Skatteåterbäringen trillade in på kontot och jag fick tredubbelt mer än vad jag kom ihåg att jag skulle få

Dagens träning: En promenad till HVC och tillbaka hem igen. Idag är en välbehövlig vilodag