Idag plingade det till i mejlen en påminnelse om att Tallinn maraton närmar sig. Det ordnas i september och jag kommer inte att stå på startlinjen i år. Jag har sprungit halvmaraton där de två senaste åren, men i år blir det inget för min del.
För det första är jag kanske inte riktigt i form för att springa halvmaraton för tillfället, för det andra så vet jag inte om jag kan få en helg ledigt från jobbet i september (eftersom jag även önskat andra helger ledigt för annat skoj). Och för det tredje så var vi just där för att *öhm* handla ”måltidsdryck” till bröllopet.
De senaste åren som jag sprungit där så har vi kombinerat det med en minisemester. Vi har varit där i tre dagar, bott på hotell, shoppat, ätit gott och så har jag sprungit då. Så det känns lite onödigt långt att fara dit bara för att springa lopp. Det är ju inte direkt gratis heller… Jag som inte hade ägnat loppet en tanke, eftersom jag visste att vi inte ska dit, och så blir jag påmind om saken. Och sugen på att springa…
hopihopi 